Undervisning om Israel

Imorgon börjar jag en undervisningsserie i Höglidenkyrkan i Hudiksvall, som är en fortsättning på en serie jag hade där i höstas. Då fokuserade vi på det judiska folkets historia från Abraham till vår tid och nu ska vi fortsätta med lite mer teologiska bitar, även om de två givetvis också hänger ihop. Det har varit mycket roligt att förbereda sig och inte minst att återigen gräva ner sig i Skriften i detta ämne och ta hjälp av bibelkommentarer och annat. Jag kikade också igenom ett par korta texter jag skrev på numera slumrande Teologiskt Forum för två och ett halvt år sen. Utifrån detta och liknande debatter på olika bloggforum kan jag konstatera att missförstånden överflödar i diskussioner om Israels folk och land. Det är sällan så befogat att vara extra noggrann med sina definitioner. Bloggdebatter utgör ju redan till sin natur ett mycket svagt och begränsat forum för djupare diskussioner eller tydliga och utförliga förklaringar och bäddar redan genom detta för missförstånd. Sen hör det till saken att det finns ett antal olika perspektiv och många olika sätt på vilka begrepp används av olika sidor som försvårar ett konstruktivt samtal. Alltför ofta är vi snabba att etikettera våra meningsmotståndare och tillskriva dem åsikter de kanske inte har.

Sen måste jag säga att vår älskade och underbare Paulus inte heller alltid gör saken lättare. (Tack Petrus för att du håller med - se 2 Pet 3:15-15.) Han är inte direkt genomkonsekvent med sina egna begrepp, han har en förkärlek till paradoxer och till långa sidoresonemang som till synes inte har helt med ämnet att göra (eller har de det?), och som försvårar följandet av hans huvudlinje. Men det är väl delvis därför vi älskar honom... Jag hyser personligen en viss misstänksamhet mot rationalistiska bibeltolkningar som reducerar uppenbarelse till några logiska punkter som utan ansträngning får plats i våra begränsade hjärnor. Men detta innebär givetvis inte samma sak som att jag förnekar förnuftets och logikens roll i bibelläsningen. Den enskilt viktigaste tolkningsnyckeln med vilken vi ska närma oss Paulus (och resten av NT) är förstås GT:s skrifter och den judiska tanketraditionen, genomlyst av uppenbarelsen om den Jesus Kristus som gör allting nytt! De flesta feltolkningar har sitt upphov i att vi läser Paulus (och resten av Bibeln) med våra kulturella glasögon.

Nu kom jag nästa lika mycket bort från ämnet som Paulus gör (eller inte gör?). En kommentar som jag fick under höstens undervisingsserie var att "trots att det handlar om en torr historisk genomgång så känner man att det rör sig om något som ligger nära Guds hjärta". Detsamma har jag i hög grad känt under förberedelserna och jag hoppas att fler kommer att känna det under vårens undervisning.

Att meditera över:
"Jag frågar nu: Inte har de väl snubblat för att de skulle falla? Visst inte. Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att detta skulle väcka deras avund. Och om deras fall har varit till rikedom för världen och deras fåtal varit till rikedom för hedningarna, hur mycket mer skall då inte deras fulla antal vara det? [...] Ty om deras förkastelse betydde världens försoning, vad skall då inte deras upptagande betyda, om inte liv från de döda?" (Rom 11:11-15)