Det har stormat en del kring den Romresa som representanterna för den svenska pingst-katolska dialogen just företagit sig. Det är ganska tydligt att detta är en sak som oroar många pingstvänner. (Samtidigt kan jag tänka mig att de allra flesta inte ser detta som särskilt bekymmersamt.) Vid en regional pingstträff här i trakterna var det en kritisk broder som inte förstod varför Hörnmark & co var tvungna att åka till Rom för att förbättra sina kunskaper om den katolska kyrkan - "vi andra nöjer oss med att sätta oss in här hemma." Den inställningen tenderar att innebära något som för mig mycket problematiskt - tron att vi verligen kan förstå den katolska traditionen bara genom att läsa den sedvanliga, nedärvda antikatolska propagandan. Det håller inte. Om vi verkligen ska förstå varandra - vilket är en förutsättning för att kunna föra fram befogad kritik - måste vi mötas. Den andre måste få bli kött och blod. Något av detta fångas när Hörnmark i Dagen (25/5) säger: "En del säger: 'Är det inte en annan Ande?' Men när jag är tillsammans med Fredrik, biskop Anders och andra från Katolska kyrkan ser jag inte något annat än att de tror på samma Jesus som vi i pingströrelsen." Och vidare om att hälsa på påve Benedikt XVI: "Han tittade på mig med en plirig morfarsblick, hans ögon var vänliga och varma. Och jag hälsade på honom som på en broder i pingstkyrkan i Jönköping." En bra början för att "världen skall tro..." (Joh 17:21). Kanske Jesus får bönesvar ändå?
P.S. Även Luther träffade regelbundet sina meningsmotståndare, vare sig de var katoliker eller hette Zwingli, den senare dock ganska motvilligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Vem som helst som har en Bibel och kan läsa, kan sitta hemma i kammaren och läsa Bibeln och läsa vad katolicismen lär, och jämföra, och både se -och inse skillnaden.
Utöver det kan man - om man tror på Bibeln som Guds Ord - läsa hur vi skall förhålla oss till villoläror, alltså sådana läror som inte stämmer med Guds ord: vi skall AVSLÖJA dem "fastmer" och även deras förkunnare/företrädare: märka ut dem, så att de inte får tillfälle att i smyg föra Jesu får vilse.
Ljus och mörker utbreder sig ALLTID på varandras bekostnad: avslöjar vi inte Lögnens faders villoläror, fastnar vi själva i dem, kanske utan att vi märker det..?
Hur som, skall en Ordets tjänare, förkunnare och förvaltare vandra med fasta steg i enlighet med Jesu -och Hans aposatlars och profeters lära: där Han själv är hörnstenen; riktkarlen.
Och föra fåren den vägen, "den heliga vägen". Den enda väg där de trygga och skyddade kan nå slutmålet: Gud.
Jo, jag tror att jag håller med dig om det mesta du säger. Poängen är ju att för att få en rättvisande bild kan vi inte bara läsa antikatolsk propaganda. Vi behöver mötas och sätta oss in i varandras skriftförståelse och lära. Det är också nyttigt med historiska studier för då får vi också ett sammanhang till de frågor som skiljer oss åt. Bara då kan vi ju ge sann kritik.
Sen visar ju historien att det inte är riktigt så lätt att jämföra läror med Bibeln, även om jag menar att det naturligtvis ska göras. Men vi kommer ju ofta ändå fram till olika saker. Kanske har traditionen och gudsfolket genom historien här en nyckelroll som uttolkare, eller vad tror du?
När Gud sände mig till Sin församling, sände Han med mig bara EN ritning; den återfinns i Bibeln, och går under namnet: apostlarnas och profeternas grundvalar, där JESUS Kristus själv är hörnstenen. Och Han sa till mig, att strida för den; och att Han skulle vara med mig på den vägen.
Varning för S-E Sköld och andra självutnämnda profeter: "Låt ingen bedra er, många skall komma under mitt namn"
Jesu lärjungar/tjänare/vittnen/vänner är bara de som hör och gör Hans vilja: hör och gör vad Anden säger till församlingarna idag.
Den smala vägen
är den väg
JESUS
själv
gick:
i lydnad för Fadern.
Varning för alla anonyma röster och inlägg.
F.ö. vad gäller alla olika Guds tjänster, gåvor och tjänare, prövas de mot Bibeln, Guds Ord: "Inte utöver vad skrivet är".
Mvh
Skicka en kommentar