Imorgon bär det av till Moskva. Där ska jag tillbringa en vecka med att undervisa kyrkohistoria för ca 120 (tror jag) ryska pastorer. Eftersom dessa LOTS-arrangerade kurser riktar sig till pastorer som redan är aktiva i tjänst är det intensivstudier som gäller. Jag kommer att ha 32 lektioner på fem dagar (!) och vi kommer att täcka tiden från 1000-talet fram till vår tid. Det säger sig självt att det är en ganska rejäl pedagogisk utmaning att lyckas hålla uppmärksamheten vid liv och se till så att pastorerna går därifrån med något mer en bara en ytlig, flyktig faktakunskap. Jag kan ju inte enbart förlita mig på att kyrkohistoria är så intressant i sig själv att de sitter som fängslade lektion efter lektion... eller? Visserligen har de fått förbereda sig med litteratur och de ska också studera till prov och skriva uppsats (en del i alla fall), så det är ju fler moment som ingår, men jag har ansträngt mig för att engagera dem i undervisningen och för att relatera frågorna till deras och dagens situation. Återstår att se hur jag lyckas.
Det fantastiska med kyrkohistorien är just att det finns så mycket att lära sig, inte bara om teologiska frågeställningar, motsättningar och faror, utan om organisatoriska frågor, mänsklig psykologi, social påverkan, kulturell relevans och så vidare. Och historielöshet är en slags minnesförlust. Vi är inte riktigt oss själva utan vår historia och våra minnen.
Idag var det också examen på LOTS i Uppsala och jag gratulerar våra duktiga kandidater och önskar dem allt gott!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar