Håkan Arenius recenserar i Dagen (11/8) en bok jag varmt kan rekommendera och som jag haft nöjet att översätta till svenska. Det gäller Sverigebekante Richard Foster och boken Liv med Gud. Bokens underliggande tanke utgörs av den kristna övertygelsen att vi är skapade för gemenskap med Gud (och varandra) och att förverkligandet av detta bland annat innebär vår andliga förvandling till Kristuslikhet. Foster har tidigare haft mycket uppskattad undervisning om andlig förvandling och andliga övningar i böcker som Vägar till glädje och Strömmar av levande vatten. I Liv med Gud är det särskilt bibelläsningen som står i fokus.
Några dagar tidigare hade Dagen en intressant artikel som kartlade samband mellan bibelläsningsvanor och etiska övertygelser hos vissa amerikanska kristna grupper (5/8). En analytiker påpekade något i stil med att: "Undersökningen visar tydligt på ett samband mellan hur mycket man läser Bibeln och hur man ställer sig i vissa frågor... Frågan är vad som skulle hända om vi läste Bibeln tillräckligt mycket för att göra en verklig skillnad?" Man kan säga från Fosters perspektiv är den här frågan felformulerad eller otillräcklig. Han talar inte om kvantitet i bibelläsning utan kvalitet. Han lyfter fram vårt sätt att komma till bibelordet, vårt hjärtas underliggande attityd. Han pekar på den högst väsentliga realiteten att om vi vill bli förvandlade av Ordet kan vi inte bara komma till Bibeln för att bocka av några kapitel i en bibelläsningsplan, för att bekräfta våra läror, för att ta reda på historiska fakta eller för att få nödhjälp i en akut situation. De flesta av dessa är visserligen legitima skäl, men de uppfyller bara vår agenda och är därför otillräckliga. För att bli förvandlade, måste vi vara villiga att underordna oss Guds vilja och komma till Ordet förutsättningslöst, men i andakt och förväntan. Han bearbetar egentligen det klassiska sätt att läsa Bibeln som kallas lectio divina. Det är alltså inga nyheter Foster kommer med, men ändå något i högsta grad aktuellt i vår utbredda konsumtionskultur. Han är en god pedagog och har förmågan att presentera teologiska sanningar och kyrkohistoriska traditioner på ett lättfattligt sätt. (Jag håller med Arenius om att pedagogiken i den här boken inte lever upp till vissa tidigare, men tror att det delvis har med ämnet att göra.)
Jag rekommenderar boken å det varmaste. Den inspirerade mig mycket och jag har nyligen undervisa utifrån den under ett seminarium på vår ekumeniska konferens Kom och se här i Edsbyn/södra Hälsingland.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar