Jag predikade i Smyrnakyrkan i Edsbyn idag om att "Gud tar sig an det som ingenting är". Kyrkoårets tema för fjärde adventssöndagen är "Herrens mor", och Maria fick tjäna som ett exempel på att när Gud kommer till oss, när han griper in i mänskligheten, gör han det ofta med en förkärlek till den ringa begynnelsen och använder sig av människor som är medvetna om sin egen ringhet (se dagens bibeltexter). När vi människor förväntar oss något stort utgår vi från människors begåvning, ambition, position, status, tidigare bedrifter och framgångar osv. Men Gud begär inte ett imponerande CV när han kallar någon. Han söker efter ödmjukhet, tro, villighet och lydnad.
Tack vare Bo Branders fantastiska "Ett år med Jesus" har jag varit inne på en jämförelse mellan Sakarias och Maria tidigare. Sakarias var man, äldre och erfaren, Herrens präst och säkert en mycket from man. Här hade vi kunnat förvänta oss stordåd och en omedelbar respons till Guds tilltal och kallelse. Maria var kvinna, förmodlingen tonåring och fattig. Också hon var from, men hennes övriga egenskaper är inte de människor i regel letar efter om de skulle utvälja ett redskap för Guds tjänst. Men med hennes trosvissa gensvar till ängeln Gabriels meddelande slår hon Sakarias med hästlängder.
Förlängningen av Marias gensvar, Jesu födelse, som vi firar nästa helg är ytterligare ett bevis på Guds förkärlek till den ringa begynnelsen. Ordet blir kött, Guds Son kommer till oss, kungars Kung och herrars Herre anländer - ett av frälsningshistoriens viktigaste skeden - äger rum i största möjliga ringhet i en avkrok av Romarriket.
Och när den första församlingen ser dagens ljus som en förlängning på Jesu liv och tjänst säger Paulus att den utgörs av det som ingenting var i världens ögon, det som var föraktat av människor, det som var dåraktigt (1 Kor 1:25-29). Varför? Därför att Gud är den som ska ha äran och inte människor. Men det mänskligt sätt obetydliga, ofullkomliga, kantstötta, ringa, svaga och sargade kan i Guds händer och i lydnad till honom upprättas, helas, förvandlas till Kristi avbilder och användas i hans tjänst och till hans ära. Det ger både den bibliska och efterbibliska historien otaliga exempel på. Och det ger oss alla hopp.
Tack vare Bo Branders fantastiska "Ett år med Jesus" har jag varit inne på en jämförelse mellan Sakarias och Maria tidigare. Sakarias var man, äldre och erfaren, Herrens präst och säkert en mycket from man. Här hade vi kunnat förvänta oss stordåd och en omedelbar respons till Guds tilltal och kallelse. Maria var kvinna, förmodlingen tonåring och fattig. Också hon var from, men hennes övriga egenskaper är inte de människor i regel letar efter om de skulle utvälja ett redskap för Guds tjänst. Men med hennes trosvissa gensvar till ängeln Gabriels meddelande slår hon Sakarias med hästlängder.
Förlängningen av Marias gensvar, Jesu födelse, som vi firar nästa helg är ytterligare ett bevis på Guds förkärlek till den ringa begynnelsen. Ordet blir kött, Guds Son kommer till oss, kungars Kung och herrars Herre anländer - ett av frälsningshistoriens viktigaste skeden - äger rum i största möjliga ringhet i en avkrok av Romarriket.
Och när den första församlingen ser dagens ljus som en förlängning på Jesu liv och tjänst säger Paulus att den utgörs av det som ingenting var i världens ögon, det som var föraktat av människor, det som var dåraktigt (1 Kor 1:25-29). Varför? Därför att Gud är den som ska ha äran och inte människor. Men det mänskligt sätt obetydliga, ofullkomliga, kantstötta, ringa, svaga och sargade kan i Guds händer och i lydnad till honom upprättas, helas, förvandlas till Kristi avbilder och användas i hans tjänst och till hans ära. Det ger både den bibliska och efterbibliska historien otaliga exempel på. Och det ger oss alla hopp.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar