Det heliga landet: En pilgrimsbok

Sedan en tid tillbaka har jag haft förmånen att arbeta på en bok som kommer ut strax innan jul. Den heter Det heliga landet: En pilgrimsbok. En del av er kanske redan har sett annonsen i julkatalogen från Livets Ords Förlag. Det är en påkostad produktion som det har varit oerhört roligt att jobba med och jag ser verkligen fram emot att se det slutgiltiga resultatet.

Behövs det då ännu en bok om det heliga landet? Jag skaffade mig en hel del litteratur under bokens förstadium och upptäckte att det fanns en hel del att välja på: reseskildringar, fotoböcker, faktaböcker, osv. De flesta var dock gamla produkter och det var ingen som gjorde exakt det vi hade i tankarna. Och när jag säger ”vi” så menar jag i ännu högre grad de som födde idén till vår bok och utvecklade den långt innan jag blev inkopplad.

Boken en upplevelsebok, men inte en reseskildring. Bilder och texter är tänkta att förmedla de bibliska platserna genom en lins av kyrkohistoria och nutid. Som upplevelse vill jag tro att boken kan fungera bra som en minnesbok för den som redan varit på platserna, men också locka den som aldrig satt sin fot i det heliga landet att resa, och slutligen, kanske också ge en ny dimension av pilgrimsfärd till dem som varit där förr.

Boken är mycket informativ, utan att vara någon faktabok eller guidebok. Den vill ge chansen till att fördjupa upplevelsen av platserna med teologiska och historiska perspektiv. Här har vi känt att vi vill gå i fotspåren av alla de kristna pilgrimer som rest till landet under två tusen år, liksom även dem som under det gamla förbundets tid vallfärdade till Jerusalem. Vad var det som lockade dem och vad kan vi lära av dem som gått före oss?

Boken är väldigt snyggt förpackad och det kan jag säga utan att ha sett den i verkliga livet. Vår gudabenådade fotograf Rickard Eriksson har tagit fantastiska bilder och det har verkligen satsats för att layout och papperskvalitet ska hålla toppklass. Och det är inte för inte, för jag tror att det bidrar till att höja hela läsupplevelsen.

Jag är övertygad om att boken verkligen fyller en funktion (eller flera). Min uppgift har varit att arbeta som skribent och jag har huvudsakligen jobbat med de platsrelaterade texterna. Tillsammans med flera andra bidrar jag även med någon fördjupningsartikel. Jag återkommer med mer detaljer om projektet, produkten och medarbetare i framtida inlägg. Just nu håller vi på att färdigställa det allra sista. Du som är prenumerant eller läsare av Keryx kommer att få en liten preview i det nummer som dyker upp inom kort.

Om jag glömmer dig, Jerusalem,
må min högra hand förlamas.
Må min tunga fastna vid gommen
om jag inte tänker på dig,
om jag inte sätter Jerusalem
högre än all annan glädje.
(Ps 137:5-6)

Jesusrevolution

Igår hade vi cellgrupp då vi läste och samtalade utifrån det ofta förbisedda brevet till Filemon. Adressaten Filemon är uppenbarligen en välbärgad och gudfruktig man som brevets författare Paulus vunnit för Kristus. Det korta och personliga brevet handlar inte uttryckligen om den kristna läran eller moralen. Istället handlar det om en förrymd slav vid namn Onesimus. Onesimus tillhörde, enligt antikens lagar, Filemon. Men Onesimus var också han kristen (samt möjligen Filemons biologiska, men "oäkta" halvbror).

Paulus tar inte tillfället i akt att fördöma slaveriet i allmänhet eller förmana Filemon, som tycks ha en ledande roll i en kristen församling, att släppa sina slavar fria, åtminstone inte uttryckligen (se dock v. 16 och 21). Vad han gör är att han skriver till Filemon för att be denne ta emot och förlåta Onesimus, som Paulus sänder tillbaka till honom. Efter att ha påminnt Filemon om att denne är skyldig honom sitt liv - då Paulus kristnat honom - erbjuder Paulus sig att personligen betala ersättning för vad Onesimus frånfälle (eller möjliga stöld/åverkan) har kostat Filemon.

Men även om inte Paulus fördömer slaveriet som institution, så innehåller hans brev fröet till en social revolution, som omsatt i politik gör slaveriet till en omöjlighet. Detta har också många kristna motståndare till slaveriet insett genom tiderna. Varför? Jo, därför att i Kristus är nu slavägaren Filemon och slaven Onesimus bröder. De är ett i Honom. Denna sanning, som är nära förbunden med den kristna kärlekstanken, orsakade en tyst revolution i den antika medelhavsvärlden. Slavar var inte rättslösa ägodelar, utan bröder och systrar. På ett liknande sätt frigör det kristna budskapet kvinnan. Inte undra på att kristendomen till en början var som mest framgångsrik bland just slavar och kvinnor!

Våra vänner böckerna...

Hittade denna ganska fanatiska hållning till böcker (och människor?) i Husmoderns gyllene bok från 1925:

"Våra bästa och trognaste vänner, vänner som aldrig svika, äro böckerna. Och det umgänget kunna vi välja själva, vi behöva inte av några yttre omständigheter tvingas att umgås med medelmåttiga eller undermåliga individer bland böckerna, såsom så ofta är fallet bland människorna. Våra böcker, våra kära, goda böcker, som alltid stå redo med tröst, råd och uppmuntran, skola vi umgås med tacksamhet, vi skola vårda dem med omsorg. Det är lika sorgligt att se en god bok vanvårdas som att se en god människa ringaktas."

Om någon undrar varför jag sitter och läser husmodersråd från 20-talet så beror det på att vi just fick några i inflyttningspresent av goda vänner. Och de är fantastiskt underhållande läsning... Här finns recept till alla möjliga huskurer och gör-det-själv-lösningar där det tas för givet att man bland annat har kamferpulver, boraxlösning, kinasulfat och perubalsam i skafferiet. Särskilt undrande blir man inför hälsokurer där terpentin och blyvatten ingår... Behandlingen av torrt hår är rätt skön:

"Torrt hår behandlas 1-2 gånger i veckan med en blandning bestående av 40 gr. smält ister, 5 gr. vitt vax, 1 gr. i en matsked vatten upplöst borax. Detta sammanblandas ytterst väl."

Lästips

Läs gärna inlägget "Kyrkans väsen" på Ulf Ekmans blogg. Mycket bra!

Den här bloggaren fick mig lite mer sugen på att köpa Bob Dylan's nya julskiva (ja, du läste rätt), som jag inte varit särskilt het på innan. (Men jag hade säkert köpt den ändå...)

Karismatiskt och sakramentalt

De många likheter och kontaktpunkter som finns (under ytan) mellan karismatiska och sakramentala traditioner är väldigt intressanta. Joel Halldorf tycks ha berört en del av detta i ett föredrag som Charlotte Therese vänligt nog bloggat från.

Uppdatering: Också Bengt Malmberg och Jonathan Ekman har referat/kommentarer från föreläsningen och Joel Halldorf meddelar att han kommer att att lägga upp den på sin blogg. Trevligt för oss som inte kunde närvara!

Dagens Dagen

Läs gärna Sten-Gunnar Hedins krönika "Skiljer sig gudstjänsten från Melodifestivalen?". (Hittade tipset hos Joel H.)

Och Ben Myers har ett intressant inlägg om filioque vs liberalteologi.

Fromma pilgrimsfakta från 500-talet

Dessa fantastiska "fakta" kommer från en kristen pilgrim som besökte staden Nasaret på 500-talet:

We travelled on to the city of Nazareth, where many miracles take place. In the synagogue there is kept the book in which the Lord wrote his ABC, and in this synagogue is the bench on which he sat with other children. Christians can lift the bench and move it about, but the Jews are completely unable to move it, and cannot drag it outside. The house of Saint Mary is now a basilica, and her clothes are the cause of frequent miracles. The Jewesses of that city are better looking than any other Jewesses in the whole country. They declare that this is Saint Mary’s gift to them, for they also say that she was a relation of theirs.

Från J. Murphy-O'Connor, The Holy Land: An Oxford Archaeological Guide from Earliest Times to 1700. (New York: Oxford University Press, 2008), s. 424.

Högt och lågt i Gravkyrkan 2

Eller i alla fall i dess närhet... Här är den grekisk-ortodoxa Konstantinkyrkan och redan nu är vi uppe i takvärlden i gamla staden.

Konstantinskyrkans interiör. Inifrån denna kyrka kan grekerna genom gluggar i väggen se ner mot gravkapellet genom den armeniska kyrkdel som ligger en trappa upp inne i Gravkyrkan. (Detta var något som också vår armeniske guide Kevork påpekade när vi var inne i Gravkyrkan med lika delar humor och irritation.) Det var här Ärkebiskop Aristarchos föreläste om ikoner.

Här befinner vi oss uppe på Gravkyrkans tak med Aristarchos som ledsagare.

Här tittar vi ner på gravkapellet från en öppning strax under Gravkyrkans största takkupol.

Högt och lågt i Gravkyrkan 1

Något från den guidning historikern Kevork/George (till vänster) gav oss Gravkyrkan:

Vi befinner oss bakom altarväggen i det armeniska kyrkorum som ligger en trappa nedanför nuvarande markplan och nås inifrån. Här, under den etiopiska klosterkommuniteten, gjorde tydligen armeniska arkeologer utgrävningar som till en början hölls hemliga. Kevork menar att den halvhöga muren i bild härrör från det hednatempel som kejsar Hadrianus byggde på platsen på 130-talet. Bilden (som syns i detalj nedan) ska vara en pilgrimsinskription från samma århundrade, alltså långt innan den konstantinska eran. Väggen som skymtar till vänster i bild är en yttervägg från Konstantins ursprungliga basilika från 300-talet.

Senare gick vi nerför ytterligare en trappa till vad som ska ha varit byggnadsstrukturer som gick tillbaka till förkristen tid (undre bilden).

Busy being birgittanized

För tre dagar sen kom jag tillbaka från en vecka i det heliga landet. Tidigare i våras var jag där i tre veckor i ett projekt för Livets Ords förlag, som jag hoppas återkomma till snart. Denna gång reste jag tillsammans med andra deltagare i en nätcirkel om heliga Birgitta, anordnad av Bilda och Svenska Teologiska Institutet i Jerusalem. Jag trodde jag skulle hinna blogga lite om alla våra upplevelser, samtal och föreläsningar, men icke. Det får bli nu i efterhand som jag försöker dela lite intryck...

För det första var det förstås väldigt trevligt att lära känna nya människor från lite olika bakgrund och i olika skeenden av livet. De flesta var betydligt mer bekanta med Birgitta och hennes texter än jag själv och samtalen var mycket givande. Det är fascinerande hur texter kan tala olika till olika människor.

För det andra hade vi fantastiska föreläsningar med en mycket imponerande talarlista för en studiecirkel på ett tiotal personer: Stephan Borgehammar, professor på Lunds universitet, som kommenterat Svenska Akademiens utgåva av Birgittas uppenbarelser var huvudföreläsare. Håkan Bengtsson, direktor på STI, och nytestamentlig teolog, föreläste om religionsdialog, antisemitism och guidade oss lite på utflykterna. Ärkebiskop Aristarchos från det grekisk-ortodoxa patriarkatet i Jerusalem föreläste om ikoner i Konstantinkyrkan och tog med oss upp på taket av Den heliga gravens kyrka (Vi kikade ner på gravkapellet från kupolen och min lille son kröp omkring på taket ovanför Golgata). Den latinske patriark emeritus Michel Sabbah föreläste om konflikten. En f.d. birgittinersyster (numera "frilansande"?) med det härliga klosternamnet syster Abraham, föreläste om heliga Birgittas liv (skulle egentligen ha varit om Birgittinerordens historia, men ändå). Och vår svenske generalkonsul i Jerusalem, Nils Eliasson, delade sina tankar och erfarenheter om konflikten över en middag. Dessutom fick vi en fantastisk guidning i Den heliga gravens kyrka av en armenisk historiker med förnamnet George (eller Kevork). Jag återkommer nog till den också...

För det tredje fick jag lite nya upplevelser och perspektiv på konflikten, vilket alltid är berikande, även om det inte alltid är så uppmuntrande. Visserligen är det min mening att det var en viss ensidighet i den information vi fick ta del av vad gäller konflikten och att Bilda här hade kunnat gjort ett bättre jobb, men det var ändå värdefulla erfarenheter. Jag hade stor behållning av att höra de två konfliktrelaterade inslagen jag nämnde ovan (Nils Eliasson och Michel Sabbah), men det fanns ett eller två andra (och frivilliga) inslag som jag fann betydligt mer problematiska och obalanserade.

Hur som helst var det en mycket bra och trevlig resa som jag kan rekommendera. (Jag tror den går i repris nästa år.) Det gav mersmak för Birgittarelaterad läsning, m.m. och sen ett kärt återseende med Jerusalem (och då inte minst den fascinerande Anastasis/Gravkyrkan) och Betlehem.

Stephan Borgehammar

Ärkebiskop Aristarchos

Patriark emeritus Michel Sabbah


Syster Abraham

Återkommer som sagt...

Några länkar...

Birger Schlaug: "En Gud som håller upp fingret och ser vart det blåser är inte mycket till Gud."
Christian Braw och Kjell O. Lejon om Darwin och mänskliga rättigheter.
Bengts blogg: "Sekulära medier upptäcker: Kristna ber för sjuka!"

Heliga Birgittas syn på Bibel och kyrka

Citerat från Luca Cesarinis Evangeliet enligt Birgitta (Artos, 2008):

"Utan tvivel ser Birgitta hela skriften som Guds ord, men hennes förhållande till Bibeln måste förstås utifrån den samtida kyrkans syn, som var helt främmande för nutida begrepp som liberalism och fundamentalism. Bibeln var helt enkelt Guds ord till människorna. Den var inspirerad av Gud själv och formats av hans sändebud under många sekler: patriarker, profeter, apostlar och evangelister. Ledda av den helige Ande hade de bevittnat och förmedlat hur Gud på olika sätt gripit in i mänsklighetens historia och stakat ut vägen till frälsningen genom den Messias som utlovades i Gamla testamentet och till sist fullbordade Guds frälsningsplan så som det finns omvittnat i Nya testamentet.

Bibelns omfattning hade fastställts av kyrkan, och det var kyrkans sak att tolka den. I Birgittas värld hör Bibeln och kyrkan oupplösligt samman. Biblen bär upp kyrkan och ger henne mandat att existera och verka, medan kyrkan tolkar Skriften under Guds ledning. Bibeln och kyrkan ger alltså tillsammans hela grunden för den kristna tron. Båda är lika heliga: kyrkan är Kristi kropp, och Bibeln är Guds ord till oss. Det är en oföränderlig och tidlös tro som Jesus uppenbarede för apostlarna och som kyrkan - den heliga, allmänneliga och apostoliska - har förmedlat vidare till nya generationer."

Anders Gerdmars exegetiska blogg

En ny exegetisk blogg är oss given. Check it out!

Liv och död och liv igen

Två länkar på söndagkvällen:

En gripande historia om en ofrivilligt avbruten graviditet: A Tiny Pietà

Läste just i Dagens nätupplaga om biskop emeritus Bertil Gärtners bortgång. Läs en kommentar om honom på Götabrobloggen och läs gärna inläggen på hans egen läsvärda blogg, där han så sent som igår skrev om kyrkovalet.

Uppdatering: Läs Ulf Ekmans kommentar här. Och fler kommentarer i Dagen här.

Name it and claim it?

"Då de kom till Betsaida förde man fram en blind och bad Jesus röra vid honom. Han tog den blinde vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon, lade sina händer på honom och frågade: 'Ser du något?' Mannen öppnade ögonen och sade: 'Jag ser människorna: de liknar träd, med de går omkring.' En gång till lade han sina händer på mannens ögon, och nu kunde han se riktigt och var botad och såg allting tydligt." (Mark 8:22-25)

Inspirerad av ett sidospår i den predikan min pastor predikade idag ställer jag följande fråga: Hade den blinde mannen utanför Betsaida blivit fullständigt helad om han varit anhängare av en radikal "name it and claim it"-teologi? Eller hade han bekänt: "Ja, jag ser klart och tydligt", och gått därifrån med ett ofullständigt helande? ;)

Gud och "Big Bang"

Pekka Mellergård recenserar i dagens Dagen en bok som jag har tänkt skaffa så fort mitt bokkonto tillåter(?). Det gäller Francis Collins Evolutionens Gud (Libris förlag). Collins skriver som bekännande kristen och mycket meriterad vetenskapsman ett försvar för tron att Gud har skapat livet genom evolutionsprocesser. Intressant och i många kretsar kontroversiellt. Samtidigt berättar han om sin personliga resa i vuxen ålder från övertygad ateist till evangelikal kristen. Intressant och i helt andra kretsar kontroversiellt.

Vad gäller evolutionen är det viktigt att tänka på följande: Den stora skillnaden mellan en ateistisk evolutionstro och den kristna bekännelsen till Gud som skapare är inte hur Gud skapade, utan att han gjorde det. Med andra ord, är vi människor här på jorden resultatet av slumpartade processer eller av en gudomlig plan?

Om tanken på att människan är resultatet av en evolution är svår för många bibeltroende kristna att ta till sig, bör fallet inte vara så med den kosmologiska modell av ett expanderande universum som populärt kallas "big bang". Modellen, men dock inte namnet, lanserades på 1920-talet av den katolske prästen och vetenskapsmannen Georges Lemaître. Kritiken var till en början omfattande och kom mest från dem som föredrog tanken på ett evigt universum. Tanken att universum (tid och rum) uppkommit "ur intet", enligt Lemaîtres modell, hade för mycket religiösa implikationer...

Om tanken att universum skulle vara 13,7 miljarder år känns svår att ta till sig, så tänk på vårt mikroskopiska utrymme i det ofantliga och expanderade rummet. Varför är universums historia så "onödigt" lång? Ja, varför är universum så "onödigt" stort? Kanske för att vi människor ska inse vår litenhet i förhållande till vår Skapares storhet?

Fotnot: Jag hittar tyvärr inte Mellergårds recension på Dagens nätupplaga.
Uppdatering: Här finns artikeln. Tack för tipset!

P.S. En annan utmärkt bok om universums uppkomst är God, Time, and Stephen Hawking av David Wilkinson.

discretio spirituum

Jag har nyss läst Birger Berghs biografi om Heliga Birgitta och påmindes om de metoder den medeltida kyrkan hade utvecklat för att utöva "särskiljandet av andar", t.ex. vid profetior och visioner. Det fanns framför allt tre tumregler som man skulle följa:

"Den första gällde karaktären, vandeln, fromheten hos den person som påstod sig motta gudomliga meddelanden. Särskild vikt lades vid personens vilja att inte bara öva kärlekens gärningar utan också avstå från varje form av självhävdelse som kolliderade med den lydnad mar var skyldig att visa den kyrkliga auktoriteten och en andlig vägledare, normalt en biktfar.

Den andra regeln gällde innehållet i det som personen faktiskt påstod sig ha hört och sett. Om det visade sig att något gick stick i stäv mot Bibelns ord eller kyrkans lära, fanns det anledning att se upp; då kunde det inte gärna vara den goda anden som talade. Förutsägelser som slog in uppfattades naturligt nog som ett övertygande bevis för att det var sanningens ande och inte Satan som uppfyllde personen i fråga.

Den tredje huvudregeln gällde följderna, frukterna av den examinerade personens liv och verksamhet. Egen och andras ständiga uppbyggelse röjde den goda anden. Om personens föregivet himmelska rapportering däremot ledde andra till mord och skörlevnad eller någon annan form av synd och elände och därigenom bidrog till att öka oordningen i världen, då behövde man inte tveka om vilken ande som hade varit i farten."

Kanske har vi karismatiska troende idag behov av någon form av strukturerad metod för discretio spirituum - skiljande mellan andar?

Citatet är från Heliga Birgitta - Åttabarnsmor och profet av Birger Bergh

Perspektiv på elfte september

Det känns lite ofattbart att det redan gått åtta år sedan elfte september-attentaten. Jag minns mycket väl tv-bilderna och var jag befann mig den där dagen. Här är några olika perspektiv på 11/9 2001:

För stora delar av världen: dagen som innebar ett trauma och början på en tidsålder i terrorns tecken?

För dylanologer: dagen som innebar släppet av "Love and Theft"-albumet.

För min granne: dagen då ett barnbarn kom till världen.

Eller som Predikaren säger (och Pete Seeger och sedermera The Byrds sjöng):
Allt har sin tid
det finns en tid för allt som sker under himlen:
en tid för födelse, en tid för död,
en tid att plantera, en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka,
en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa,
en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
en tid att skaffa, en tid att mista,
en tid att spara, en tid att kasta,
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,
en tid att tiga, en tid att tala,
en tid att älska, en tid att hata,
en tid för krig, en tid för fred.

Höstupptakt

Det har inte blivit mycket bloggat i sommar. De främsta orsakerna är semester, flytt med tillhörande renovering, samt att terminsuppstarten brukar vara lite extra intensiv i arbetsväg. Under hösten jobbar jag bland annat med att skapa en internetkurs i kyrkohistoria som sträcker sig från 1054 till vår tid och det kräver en del inläsning av referenslitteratur och annat. Internetkursen går också under hösten på Livets Ord Universitys så kallade Global Campus som har blivit ett attraktivt sätt att studera för dem som har svårt att flytta till Uppsala (eller de andra orter där vi arrangerar pastorskurser) eller behöver kunna styra sin studietid själva. Jag har under ett par tidigare terminer jobbat med en internetkurs i kyrkohistorien från kyrkans födelse till år 1054 och även om jag föredrar direktkontakten i ett klassrum, så har det varit spännande att ha elever från Armenien, Israel, Hong Kong, USA, samt flera europeiska länder, inklusive Sverige förstås. Om du är intresserad av att fördjupa dig i teologi, kyrkohistoria, m.m. så kan jag rekommendera dig att kolla upp de kurser som går på Global Campus.


Jag hoppas återkomma till några ämnen som jag åtminstone i tanken har bloggat om i sommar, men passar på att länka till ett par intressanta inlägg och artiklar på en gång:


Ingen har väl missat Aftonbladets artikel om den påstådda organhandeln i Israel, samt efterföljande debatt och hårda fördömanden från Israel. För att förstå bakgrunden till Israels häftiga reaktion rekommenderar jag Anders Gerdmars artikel på Newsmill från slutet av augusti. Han har själv forskat i antisemitismens teologiska rötter och skriver initierat om de i historien återkommande mytbildningarna kring det judiska folket.


Diskussioner om "lagens" roll i det kristna livet är något ständigt återkommande i teologiska diskussioner. Tuve på bloggen Ave Maris Stella har, bland annat mycket läsvärt, en intressant redogörelse för hur påven Benediktus XVI resonerar kring detta.


Slutligen, låt mig få rekommendera Joel Halldorfs inlägg om kristnas förhållande till andra religiösa och sekulära praktiker som avslutas med de tänkvärda orden: "Vi är väldigt bra på att undvika "religiös synkretism" i frikyrkan, men mycket sämre på att avslöja sekulär dito." Med anledning av Lewi Pethrus dödsdag - eller himmelska födelsedag - har han också tecknat en läsvärd artikel i tidningen Dagen.

Sten Nilsson in memoriam

Bibelläraren, pastorn, författaren och missionären Sten Nilsson har flyttat hem till Herren i den respektabla åldern av 94 år. Sten Nilsson har betytt oerhört mycket för många människor och likaså för församlingen Livets Ords tillkomst och utveckling. Jag hade förmånen att lyssna till honom många gånger under mina två år på Livets Ords bibelskola och även under församlingens gudstjänster. Han var en mycket god bibellärare och utstrålade en sådan värme och kärlek. "Sten-o-grafi" blev ett begrepp på bibelskolan eftersom de flesta hade svårt att hinna anteckna den myckna visdom som Sten delade med sig av, ofta genom att läsa innantill från sina lektionsutkast.

Läs också:
Livets Ords pressmeddelande
Dagen
Världen Idag